Medborgaren i Toklandet skriver idag om Genusforskning i Juridiken. Han citerar ur en pamflett som gavs ut av högskoleverket 2001 och är författad av Professorn Eva-Maria Svensson vid Göteborgs universitet, juridiska fakulteten. Hon var vid tidpunkten för författandet endast universitetslektor. Professor blev hon först 2006. I hennes grundutbildning till jurist finner man bland annat ämnet genusrättsvetenskap. Iband ämnena hon studerat finner man även bland annat “Likestillingsrett och antidiskrimineringsrett”, vilket ter sig minst sagt ironiskt då just diskriminering tycks vara något denne professor varmt vurmar för.
Det är en tunn skrift på enbart 54 sidor, men ändå väldigt informativ för alla som önskar förstå hur feminister tänker då de å ena sidan talar om allas lika värde och rättigheter, samtidigt som de inte ser några problem med att kvinnor och män utsätts för positiv respektive negativ särbehandling i lag efter lag.
Svaret på ekvationen stavas givetvis normer. Mannen är norm i samhället och kvinnan är undantag får vi veta, därför måste lagstiftaren aktivt särbehandla för att uppnå det feministerna kallar jämställdhet. När man läser denna tunna skrift blir det plötsligt glasklart hur de tänker, likväl obegripligt och rent ut sagt skrämmande att människor med professorstitlar anser att man kan diskriminera sig fram till jämställdhet. Negativ särbehandling är visserligen ett finare ord, men betydelsen är densamma. Andra länder som anammat denna sorts system har även kallat det apartheid.
Kärt barn har många namn.
I förordet får vi veta att skriften är den första i en rad skrifter som ges ut i samarbete mellan Högskolans jämställdhetsråd och nationella genussekreteriatet. Den kom till i samband med dåvarande minister Margareta Winbergs idé om att genusperspektiv skulle genomsyra alla ämnen i högskolan. Som undertecknare av förordet stöter vi på några bekanta namn till.
Medborgaren i Toklandet har på sin blogg klippt ut en rad citat ur skriften för er som vill ha en “best of” sammanfattning. För er som vill läsa hela så finns den att ladda ner i PDF format. Jag nöjer mig därför med ett enda citat som jag tycker hyfsat sammanfattar hela skriften. Sidan 24:
Det är på denna tredje abstrakta nivå som de grundläggande strukturerna och sätten att tänka och förstå rätt(en) 24 kan omdefinieras. Föremålet för studierna blir då rättsvetenskapen och dess förhållande till människan som norm och kunskapsbildande social varelse. Detta förhållningssätt till rätten skiljer sig från den syn som tidigare dominerat inom juridiken, nämligen att rättssubjektet likaväl som forskaren är neutralt samt att forskningen huvudsakligen är deskriptiv. Just föreställningen om det neutrala rättssubjektet ses nu av genusforskaren i stället som ett hinder. Ett rättsligt tänkande som utgår från ett neutralt rättssubjekt i ett formellt könsneutralt rättssystem kan ju avvisa en argumentation om kön/genus som irrelevant. För att kunna se att kön/genus har relevans är det därför nödvändigt att gå utanför den rent formella (objektiva) tolkningen av lagen och röra sig mellan olika filosofiska, teoretiska, konkreta och empiriska kunskaper
Kön SKA således ha relevans när rätterna dömer. Ett berömt citat flyger osökt in i mitt huvud. Fred är krig, frihet är slaveri och diskriminering är jämställdhet.
Likhet inför lagen är enligt författaren alltså ojämställt. Att rätten till synes ofta dömer kvinnor lindrigare, till vinnare i vårdnadsmål, till offer i familjebråk och våldtäktsmål utan bevis, etc etc. Är således inga misstag i arbetet, det är ett resultat av en rättslig praxis som i ovan pamflett benämns som: kvinnorätt, kvinnoperspektiv på rätten, feministiskt perspektiv på rätten, feministisk rättsteori samt genus och rätt och i vissa sammanhang även som jämställdhetsforskning.
Som jämställdist kallar jag det hål i huvudet.
Men vad har denna skrift med verkligheten att göra kanske någon invänder? Väldigt mycket. I Sveriges grundlag, närmare bestämt regeringsformen från 1975 fanns paragrafer som bland annat skulle skydda medborgarna från all form av diskriminering. Även den allra värsta formen, den juridiska.
2§ Det allmänna skall motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som gäller den enskilde som person.
2010 gjordes dock en mycket stor revidering av grundlagen. Det gjordes dessutom mer eller mindre i smyg. Inga debatter, inga folkomröstningar. Inte ens någon information. Hela kapitel togs bort och andra lades till. Nu dök plötsligt en ny paragraf upp i det helt nya 2 Kapitlet. En paragraf som är som hämtad rätt ur skriften “genusforskning inom juridiken” och som är precis vad de menade med kvinnoperspektiv på rätten. För första gången i modern tid blev det nu lagligt att diskriminera människor baserat på kön enligt svensk grundlag. Tack för det feminister.
2 Kap 13§ regeringsformen; Lag eller annan föreskrift får inte innebära att någon missgynnas på grund av sitt kön, om inte föreskriften utgör ett led i strävanden att åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor eller avser värnplikt eller motsvarande tjänsteplikt.
Exempel på diskriminering, inte minst juridisk av män hittar man här. Någon diskriminering av kvinnor, juridisk eller annan existerar inte i Sverige. Däremot massor av positiv särbehandling.
För att åskådliggöra dumheten i idén att det går att särbehandla sig fram till jämlikhet så kan vi dra en parallell till idrottens värld som också är helt och hållet styrd av regler. Låt oss tänka oss ett 100 meterslopp för kvinnor i ett olympiskt spel. (Vi förutsätter i detta exempel att grenen fortfarande är könsuppdelad.)
I finalloppet startar 10 deltagare. En Svenska, två Amerikaner, två ryskor, två afrikanskor, en finska, en australienska och en kinesiska.
För att loppet skall bli helt rättvist så måste Svenskan och finskan få starta ifrån 60 respektive 50 meterslinjen. På grund av det kyliga klimatet i Norden så får dessa två nämligen bara hälften så många soliga träningsdagar, de är vita och har därmed genetiskt inte samma förutsättningar som de svarta löparna. Svenskan är dessutom 10 cm längre och ett år äldre än finskan och har därför en extra fördel av sin längd och erfarenhet osv.
Ryskorna får starta ifrån 70 respektive 65 meterslinjen enligt samma kriterier. Där är bägge födda samma år, men den ena senare på året vilket ger 2 meters försprång före landsmaninnan. Kinesiskan är kortast vilket gör att hon får 5 meter extra försprång före alla andra. Och så vidare.
Ja, ni fattar att det blir minst sagt krångligt, för att inte säga helt omöjligt att avgöra exakt på millimetern var alla skall starta. Men till slut har man i alla fall lyckats ställa upp alla personer i loppet på startlinjen så står de utspridda längs med hela banan.
Skulle deltagarna tycka att detta vore en bra ordning? Skulle en svensk kvinnlig löpare känna sig nöjd med att få starta flera tiotals meter före en afrikansk? Skulle den afrikanska löperskan tycka att den negativa särbehandling hon drabbas pga av saker hon inte själv kunnat påverka var rättvis? Om svenskan vann loppet, skulle segern verkligen kännas skön då hon stod där på prispallen och hörde nationalsången spelas?
Skulle de förlorande löperskorna som tvingades springa längre känna att de gynnades av denna orättvisa? Det är ju vad feministerna säger till män. Feminismen gynnar även er.
Man kan ta massor av fler exempel men egentligen borde det inte behövas. Alla normalt tänkande människor borde förstå att jämställdheten för en grupp aldrig kan gynnas av att negativt särbehandla en annan.
I Sverige förstår inte ens juridikprofessorer det. Det är minst sagt beklämmande. Eller gör de det? Kanske är jämställdhet mellan män och kvinnor inte alls målet? Kanske är målet snarare det som professor Svensson skriver på sidan nio i sin skrift?
Endast om man utgår från den hypotesen framträder nämligen någon slags logik i hennes syn på jämställdhet. Visst vore det bättre, om det nu är jämställdhet som eftersträvas, att det stod “Den människovänliga staten”. Det tycker i alla fall vi som till skillnad från feministerna anser att jämställdhet endast kan uppnås genom införandet av lika rättigheter och skyldigheter inför lagen för alla. (Punkt)
- Om patriarkatet finns, borde kvinnorna tacka det - januari 18, 2016
- Intervju med Cassie Jaye - november 11, 2015
- Öppet brev till Bonnier Growth Media - november 9, 2015
- Du som inte tror på mirakel – läs denna artikel - oktober 28, 2015
- Endast män och kvinnor enade i kärlek kan skapa balans - juli 13, 2015
- Den rosa rättspolitiken? Läs Fi:s svar - juni 25, 2015
- Hur fasen tänker de egentligen? - juni 5, 2015
- Normativa pappor göre sig icke besvär - juni 5, 2015
- Den som slåss mot monster - juni 3, 2015
- Våra barn är inte er business - maj 12, 2015
Pingback: givetvis – AVFM Sverige()