Så skapas en fiende

Med många år bakom mig i en bransch som verkar inom andlig och kroppslig hälsa och som har som uppgift att undersöka, revidera och evaluera, har jag förmodligen något andra och förhoppningsvis starkare glasögon på mig än de flesta vad gäller likheter och olikheter mellan de två mänskliga könen (Det finns bara två kön bland människor oavsett vad som påstås). Jag tänkte därför dela några av mina erfarenheter och därav dragna slutsatser med er.

Under de år jag hade som en av mina huvuduppgifter att undervisa doktorander i källgranskning och kritiskt tänkande kom jag att mer och mer se att det fanns en grupp som, samtidigt som dom avlägsnade sig mer och mer ifrån vedimerade fakta, samtidigt fick mer och mer gehör för sina egenpåfunna påståenden om hur det låg till inom medicin, sociologi och psykologi. Detta växte fram, som en avart, men gav samtidigt dem som ingick i läran en enkel väg att röna framgång. Genom att ange en cirkelbevisning, där ifrågasättandet av cirkelbevisningen gav att kritikern kunde bli antastbar, fanns plötsligt ett sätt att ge sken av legitimitet till påståenden som i grunden är väldigt lika de påståenden som fanns om skillnader mellan människor och raser under trettiotalets Tyskland.

Ett av de första tecknen på detta var en kampanj som lanserades under namnet ”kvinnor kan”. Den rörelsen startade någonstans i skiftet mellan 70-tal/80-tal. Företrädarna föreföll sakligt vilja påvisa för dessa arma kvinnor, med dåligt självförtroende, att även de kunde starta företag och skapa uppfinningar. Med denna rörelse följde också statligt finansierade kurser och föredrag. Dessa var endast öppna för kvinnor. Där blandades grundläggande utbildningar i företagande, med föreläsningar innehållande påståenden om att alla män ingick i en slags grupp som inte ville att kvinnor skulle lyckas. Under samma period skapades myten om att det fanns ett osynligt glastak för kvinnor inom den akademiska världen. Dessa påståenden repeterades och repeterades tills att det till slut inte fanns någon som orkade argumentera emot.

Teorierna letade sig även in i media där de som framförde dem höjdes till skyarna som sanningssägare och fick i det närmaste hjältestatus. Det var ingen som berättade hur detta glastak var utformat. Det sades endast utgöra ett osynligt hinder för just kvinnor att avancera. Dettta påstådda hinder utgjordes inte av någon person eller tydlig och identifierbar struktur. Istället angavs återigen en osynlig sammanslutning av män som de som var tongivande i att vilja hålla bort kvinnor från de poster som var så otroligt åtråvärda.

Denna hemliga sammanslutning var sammansatt ungefär på samma sätt som de mystiska frimurare, som angavs vara de som styrde makteliten på 1800-talet. Nu skapade man en ny mytomhuldad orden på samma sätt. och då ingen de facto lyckades motbevisa förekomsten av denna struktur inom de akademiska kretsarna, så antogs det i media och i dessa ”kvinnor kan” kretsar att denna hemska sammanslutning verkligen fanns. Ett annat absolut bevis på att detta var sant var att man hade beslutat att det skulle vara det.

Denna hemliga orden var även världsunik på det sättet att samtidigt som den var hemlig, sluten och uteslutande, omfattade den samtidigt i princip varenda vuxen person i Sverige av manligt kön. Detta dessutom helt utan medlemmarnas vetskap. De flesta män har nämligen inte en susning om att de ingår. Men det finns fler underligheter. I stort sett samtliga, i patriarkatet ingående manliga medlemmar måste, med tanke på den rådande situationen i Sverige, blivit fostrade av kvinnor. Således är det kvinnor som måste ha tutat i de unga gossarna dessa dumheter. Därav följer även slutsatsen att alla kvinnor, med patriarkat-resonemanget, måste vara förslavade och underlägsna de män de fostrat, de torde därmed också vara ytterst medvetna om att de fostrar sönerna på just detta sätt.

Således, om det finns ett patriarkat, så kan patriarkatet endast brytas ner genom att ej tillåta kvinnor att vara vårdnadshavare. Kvinnor kan ej heller tillåtas arbeta på daghem, eller andra inrättningar, där barn i påverkbar ålder befinner sig.

“Ceterum censeo Carthaginem esse delendam”. “För övrigt anser jag att Kartago bör förstöras”. Cato den äldre upprepade denna fras i sina anföranden om och om igen. När sedan kriget mot Karthago inleddes var det väldigt få som ifrågasatte krigets relevans trots att ingen sådan fanns. Vi har därefter sett samma typ av propaganda upprepas inför i stort sett varje krig i historien. Även bägge världskrigen, inte minst det andra. Genom att övertyga folket om en viss ras överlägsenhet och andra rasers underlägsenhet och ondska kunde Hitler genomföra nya lagar i tyskland, som antogs år 1935. Dessa lagar legitimerade i sin tur ett kommande massmord. Detta massmord gjorde även att den ledande eliten i Tyskland kunde stjäla de mördades tillgångar.

Vi ser idag lagändring efter lagändring i Sverige, som instiftas utan bakomliggande relevans. Lagarna syftar snarast till att det mytomspunna patriarkatet ska begränsas och förlöjligas. Vi ser lagförslag om att göra det illegalt att ifrågasätta dem som kallar sig feminister. Vi ser att det stiftas lagar som skall göra det legitimt att jaga och fängsla män utan ifrågasättande. Vi ser utredning efter utredning göras på riksdagens uppdrag, där militanta feministiska organisationer står bakom som referensgrupp och där referensgrupper för män lyser med sin frånvaro eller i bästa fall utgörs av män, vars enda uppgift är att bistå den militanta kvinnogruppen med bränsle och legitimitet.

Om det hade funnits ett krav på att fakta skulle framtas i första ledet, så hade aldrig vi kommit till detta vägskäl. Vi kan nu endast gå åt två håll. Valet består i att antingen vakna upp från denna villfarelse av lögner om ett patriarkat som ska bekämpas och inse att människan likt Androgynos endast är fullständig när män och kvinnor finner att uppskatta varandra för varandras olikheter och att det endast är då vi kan bli fullständiga och hela.Eller så kan vi välja att fortsätta den inslagna vägen och i förlängningen finna oss ståendes inför en återgång till de mörkaste av tider med rapsodiska rättegångar och summariska avrättningar av oliktänkande.